Hohner Clavinet D6
Här
har vi en verklig klassiker, om än kanske inte i jazzkretsar! På
det tyska munspels- och dragspelsföretaget Hohner fanns på sextiotalet
en man som var besatt av tanken att kunna presentera elektrifierade versioner
av klassiska instrument som cembalo, klavikord och spinett. Resultatet blev
(bl.a.) Clavinet, och efter några mindre lyckade modeller framsprang
den mest kända: Hohner Clavinet D6. Denna (och efterföljaren E7)
populariserades under tidigt 70-tal av Stevie Wonder, Herbie Hancock och
andra, och dess spretiga, vassa ljud blev legio inom funk, disco och bättre
populärmusik.
Clavineten är ett elektroakustiskt instrument - det är alltså egentligen ingen synt. Inuti den mycket breda trälådan ligger tunga strängar spända diagonalt, en sträng per tangent (60 stycken). När man trycker ned en tangent slås motsvarande sträng an av en hård gummiklubba som ligger kvar mot strängen medan den klingar. Klubban agerar alltså både anslag och "band" - ungefär som "tapping" på en bandlös bas. Ljudet från strängarna tas upp av en (eller är det två?) mycket bred och tämligen störningskänslig singlecoil-pickup. Medelst sex omkopplare kan man justera frekvensomfång och polaritet hos ljudet och därmed få fram en mängd olika klanger. En liten dämparspak kan användas för att korta ned tonernas utklingning.
En stor del av Clavinetens storhet består i själva spelkänslan - gummiklubborna och strängarna ger en oöverträffad anslagskänsla och spänst, och uppmanar verkligen till snärtiga funkriff. Den duger dock även bra till bastanta stride-komp, som t.ex. i East St Louis eller Trickeration. Dessutom är instrumentet försett med mycket snygga svarta ben som kan skruvas av vid transport.