Kawaii K1-II
K1an är en gammal trotjänare som har giggats hårt långt innan SHotQs tillkomst. Detta märks när man tar en titt på den: den är skitig och matt i pälsen och en tangent (låga G#) spretar i en onaturlig vinkel från klaviaturen.
Dessutom
har några av de suddigumsliknande membranknapparna blivit rätt
okänsliga med åren, och kräver stor envishet för att
"ta". Invärtes är den dock i fullgott skick, denne gamle
digitale pionjärkämpe!
Kawai K1 lanserades i åttiotalets slut (88 kanske?) och var en liten sensation med sina samplade ljudsnuttar och tidstypiska digitala ljud. Redaktören minns hur en svensk tidning utnämnde den till "årets synt" - i samma nummer som Korg M1 fick samma utmärkelse. av en annan recensent! Man skulle nog kunna säga att K1 var en slags fattigmans-M1, även om den sistnämnda lät maffigare med sina inbyggda effekter. För oss i SHotQ skulle dock en Korg M1 vara helt poänglös, medan K1 har en del märkliga kvaliteter som gör den fullt gångbar även i dag.
Ett ljud i K1 är baserat på två eller fyra "sources". För varje source kan man välja en vågform (antingen en singelcykel-vågform eller en samplad snutt - några av dessa även loopade), ställa in tonhöjd och amplitudenvelope. Det finns ovanligt mycket inställningar för anslagskänslighet, keyboard tracking och aftertouch. Inställningarna för Vibrato och Auto Bend är gemensamma för samtliga sources, men man kan stänga av dessa för enskilda sources om man önskar. Slutligen finns det möjlighet att amplitudmodulera två sources med varandra, vilket kan ge ringmodulationsliknande effekter, skräniga och skitiga ljud eller bara subtila svävningar.
Detta är i stort sett allt. Den uppmärksamme noterar då att K1 alltså saknar filter. Detta omöjliggör i princip traditionella filtersvep-ljud och liknande (även om man kan försöka fejka detta genom crossfade av vågformer med olika övertonsinnehåll). I stället excellerar K1 i vassa, spretiga och plonkiga ljud. Man kan även programmera utmärkta elpiano- och orgelljud.
Den interna upplösningen förefaller vara åtta bitar, vilket resulterar i en del brus men också i vissa lustiga vikningseffekter när man härjar i de högsta oktaverna. Detta har vi använt oss av till fågelljud i Botongdjungelboken, bl.a.
Vidare i syntstrukturen: K1 har som numera är legio ett slags "Performanceläge", där flera enskilda synthpatcher kan kombineras för multitimbralt spel. Här kan man välja åtta olika patcher och ange volym, transponering, samt huruvida de ska spelas via MIDI, från klaviaturen eller både och. Mycket praktiskt och lättjobbat arrangemang, som förmodligen var ett av skälen till K1ans succé när multitimbralitet var nytt och hett. En lustig detalj är att processorn inte riktigt hinner med om man överlagrar för många ljud och spelar samtidigt från klaviaturen - genom att lägga armbågen över tangenterna kan man få de mest oväntade spontana arpeggioeffekter!
SHotQs K1 är en "K1 II", en uppdatering av originalmodellen. Skillnaderna är att en enkel, global reverb/delay-effekt lagts till, samt att särskilda trumljud finns att tillgå. Dessa är gjorda med samma syntes som resten av synten använder (inga nya samplingar alltså), men kan ha en egen MIDI-kanal (varvid synten alltså blir multitimbral med 9 parter). Vi har även en K1R som är rackversionen av den ursprungliga K1an.
Våra K1or hörs här och var i SHotQs alster - vi hänvisar er med glädje till lite detektivarbete bland instrumentförteckningarna.