Bakgrund:

East St Louis Toodle-oo var signaturmelodin för Duke Ellingtons orkester på det glada tjugotalet. I dag kan låten tyckas aningen märklig med sina hopp mellan suggestiv djungelstämning och struttig gubbajazz, men på den tiden var detta hur hett som helst (och för oss passar det ju perfekt). Klockorna i början (och det aningen sävligare tempot) har vi dock inspirerats till av "The New East St Louis Toodle-ooo", Ellingtons uppdaterade swing-version från 30-talet.

Ljudkällor:

Korg Trident mk II (toms, growl lead, trumpet, pad, m.m.)

Roland SH-101 (bas, trombon, drums, brass, klarinetter, wood blocks, m.m.)

Moog Opus 3 (Soli, bas, drums, kvitter, phase strings, car horn, honky tonk, flutter, m.m.)

Korg VC-10 (sweepchords)

Clavia Nord Lead (klockor, cymbal, drums, brass, m.m.)

Hohner Clavinet D6 (banjo backbeat, stride)

Casio MT-31 (banjo fourbeat, flute, harpsichord, brass, funny fuzz)

Boss DR-110 (cymbal, drums)

Övrig Utrusting:

Cubase VST 4.1 Mac

Zoom Studio 1201 effektprocessor

Ibanez Wah

Kuriosa:

Lead-trumpeten i mollvarven spelas på Korg Trident. SH-101ans arpeggiator generar en snabbt fluktuerande CV som går via en volympedal in i modulationsingången för Tridentens filter (en fot användes alltså för att styra mängden growl, medelst denna pedal). Tridentens båda mix-utgångar utnyttjas; den ena signalen passerar via en wah-wah-pedal (trampas med andra foten) för att simulera wah-effekt med handhållen sordin; den andra signalen passerar istället genom Zoomens autofilter, inställd på en nästan statisk filterprofil. Dessutom filtreras botten på denna signal bort, allt för att få det typiska diskantbettet från en trumpetsordin.

Efter att vi avslutat denna inspelning upptäckte vi att den intellektuella popgruppen Steely Dan hade spelat in en version av samma melodi på tidigt 70-tal. I deras version simulerades growl-wah-trumpeten medelst slidegitarr och talkbox.

Slutligen bör nämnas att samtliga instrument i det första solovarvet spelas av Moog Opus 3 (inklusive trummorna).